Sockenvandringar i Vårdinge...m.m...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/


Mobil: +46 0707 534 539 

Till Stadsarkeologen Emma Tiblin: Jag önskar dig god fortsättning på det nya året; och gott samarbete!

Mitt intresse för traktens historia är stort. Trakten, för mig, rör sig om Öknebo härad, samt Flodområde 63.

Öknebo sträcker sig över Nykvarn och Flodområde innefattar Hölö (Hölebo härad), Trosa/Vagnhärad, Gnesta och området kring sjön Klämmingen.

I Mölnbo ligger Abbe´s Restaurang och Kafé och Mejerigårdarna, Fagernäs, Hjortsberga och Nådhammar, samt min lilla stuga vid foten av Korpberget vid Ulriksdal. Dessa platser utgör det stora hjulet i en turistnäring som vuxit fram i huvudet på MoffaFridolin (se Googles 26 sidor med bloggar).

Moffa är min kreativa del, Kamrern är den del som håller tillbaka och har hand om kronor och ören. Fridolin är talesman för företaget Moffa&Co som är den grupp som förvaltar min fastighet vid MilkRiver.

Läs gärna : http://WahlingeMarket.blogspot.com .
                         Börja med inlägg: Lördagen den 20 oktober 2007.

Fridolin är "släkt" med Erik Axel Karlfeldt, han med < hon kommer utför ängarna vid Tjugare by, hon är en liten kulla med mandelblommans hy...> .

Moffa har en egen adress på nätet: Moffas@Spray.se ; det var där det hela började.

Ja det började med Rumpnissarna förståss: KaptenPersson, FiaKanKälv, FrökenPinYin och MaskisenDartanYang, samt MessiasMedMissilen.

Det var när de misslyckades att ta sig ner till De Sjungande Sju Haven och rände rakt in i Korpberget som man bildade companiet och döpte stugan till AkterKastellet. anledningen till just det namnet är att bara akterkastellet sticker ut ur berget. Livet fodrar humor och fantasi.

Där inne, midskepps, finnsMoffasMultiMediaSmedja, ett enkelt kontor som står i förbindelse med MilkTower, det höga TV-tornet som finns på andra sidan sjön, mitt emellan Nådhammar och Hjortsberga, ovanför Stora och Lilla Småsjöarna.

Som sagt var, Mejerigårdarna och Abbe´s, samt AkterKastellet är det nav som driver en stor turistström in i detta område, i min story, och då främst MilkRiverValley, den dalsänka som sträcker sig från järvägen i Mölnbo, till järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad.

Familjen Jens och Mia Spendrup styr över Nådhammar, Abbe sköter sin affär bra sedan flera år tillbaka, och jag och mina Rumpnissar (barnbarn) har våra planer på en omfattande verksamhet på AkterKastellet, utöver den som försikommer inne i berget.

MoffasMultiMediaSmedja har en virtuell filial i Södetälje som finns i Torekällbergets väderkvarn. Där fanns en gång ambitioner att fånga vinden, nu gäller det att fånga ljuset. Moffa den Ivrige ( där fann jag något ),  < Häradsridaren Moffa den Ivrige > har tankar om att inreda "ljuskvarnen" till en filmstudio, med avsikt att dokumentera det här beskrivna området; det Moffa kallar MiddleMilkDominion. Han skall söka efter ett antal pigga ungdomar, med ansvar, som vill låta utbilda sig på MilkRiverUniversity till

dokumentatörer ( 3 st. ); De Tre Dokumentatörerna. Liksom i storyn om De tre muskitörerna, finns bland dokumentatörerna en fjärde, och det är Fridolin. Han får bli läraren eftersom han har åldern inne och har lokalkännedom både ute och inne. För övrigt är han släkt på långt håll med Kristian I av Norden, far till Kristian II (den förskräcklige som beordrade Stockholms blodbad 1520 och kallad Kristian Tyrann). Fridolin är inte släkt med honom i rakt nedstigande led, tack och lov, dock är han släkt med Hans som var far till Kristian den förste som var kung i alla de nordiska länderna.

Nu är det så att Hans är på långa vägar släkt med Karl den Store som kröntes till Kejsare över det tyskromerska riket anno 800, och som var son till Pippin den Lille, vars far var den bolde kungen (ledaren) som motade tillbaka muslimerna ur Frankrike någon gång på 700-talet. Naturligtvis hade även han en far och en farfar som går att finna på Google, men det ska vi inte trötta läsaren med idag. Hans namn var Karl Martell inte att förväxlas med Konjaken Martell som kom någon gång på 1700-talet.
 

Nu har vi kommit till den delen av Moffas skapelse som är själva rörelsen:

Från Västerlånggatan i huvudstaden fångar Fridolin upp turister från hela världen. Bjuder dem att samlas i restaurangen på Fotografiska Museet ( Gamla Tullhuset ) invid Stadsgården.

Därifrån utgår sedan vandringsleden av MoffaFridolinsMellanMjölkSafari. Den löper mot Centralstationen i Stockholm med tåg till Södertälje Centrum. Sedan drar den genom

stan utmed kanalen och viker sedan upp förbi AstraZenecas kontor vid Kvarnbergagatan och ner förbi Dalparken och besöker till slut Gulagårn där mina kulturella rötter finns. Bredvid finns Dalgården där vi började fotografera, filma och spela skiffle. En kväll åkte vi tåg till Stockholm och jag spelade kontrabas på Nalen, och Burken var där med sitt dragspel. Vi var faktiskt två gäng där samma kväll: GOBEC´s och Hecto´s. Burken kom senare till oss på ungdomsgården och repade. Kanske du minns Diamonds m.fl. grupper som hade sitt nattläger där.

Vi fortsätter Bjön Borgs vandring upp genom Övre Badparken till Torekällberget som ligger högst upp på det s.k. Amerikaberget. Där finns mycket att se och uppleva. Där finns det gamla hushållet med djuren, och där finns den gamla staden med handel och liv och gamman... Safarin går vidare...

Ja, allt detta finns beskrivet i Moffas Katekes ( den 6:e, Rudolf Steiner skrev den 5:e ) . Om du går in genom den svårforserade porten in till MilkCity där vakten ännu inte tar någon tull

 ännu för de mediala alster som tillverkas där. Viska bara: www.AkterKastellet.jerrylinder.se  . Nu kan du upptäcka att det finns stolpar med skyltarna:

A/ Lillsjörundan

B/ Småbrukarnas oxvandring

C/ Ridstigarna

 Du har nu kommit till MilkRiverValley.

Där finns möjligheter att rida:
Dels genom den verksamhet som bedrives genom Nådhammars försorg, och dels den med islandshästar som "Gurkan" på Irsta har ansvaret för. Irsta ligger på västra sidan om Långsjön nästan vid vägs ände, bara Sågartorpet ligger längre söderut.

En ridled från Södertälje Rid Klubb över Norrvrå och förbi Grottberget, AkterKastellet och Abbe´s, är möjlig att projektera. Vidare kan leden gå förbi Irsta och landa på Nådhammar...sedan får vi se.

Ännu en led, en Pilgrimsled är påtänkt av Moffa, det rör sig om en cyckeltur från Abbe´s till Vårdinge Kyrka. Vi kallar den ProstensVelocipedRace. Öknebo Häradsteater kunde tänkas uppföra ett spel där Prosten kommer från tåget efter förrättning i Ytterjärna kyrka och är måttligt försenad. Församlingen väntar otåligt och kyrkvärden tittar ängsligt på klockan och säger till vaktmästaren som står vid porten och sneglar ut mot parkeringen:

- Nu tar jag chansen att predika ur min egen katekes, nu när prosten inte behagar komma.

Och medan kyrkvärden gör sig beredd ser vi prosten komma trampande, varm och svettig på Malmen mellan Nedre Marmorbrottet och avtagsvägen ner till Hjortsberga Säteri.

Ja det var ett riktigt Race det...därav ProstensVelocipedRace som sockenrunda.

Den kan passera några av gårdarna mellan sjön Sillen och Långsjön och vända nere på ön nedanför Nådhammars huvudbyggnad. Man får gå förbi den gamla trädgården där man kan ställa cycklarna. En sagolik plats utan tvekan...som Jens Spendrup själv har rekommenderat...

I MoffasMultiMediaSmedja är det nu full aktivitet; det handlar om resurser, som vår gamle statsminister sa: RESURRSSSER! Man kan inte göra något utan resurser,

och får man inga resurser är det risk att man börjar bita på naglarna, eller som ungdomarna som målat runt hela MilkTower med sprayfärg; mycket stiligt faktiskt.

Ja det finns värre saker som kan hända, och eftersom den lilla hjärna som vi föds med inte går att hejda förrän döden inträder, är det bäst att de som har hand om kassan ser till att organsisera vår gemensamma jord på det viset att harmoni råder mellan människorna.
Därför har Moffa skickat ett virtuellt fartyg... S/S TageDanielssonsHjärta över haven,
från Trosa Hamn till Slavkusten på Afrikas Västkust, till ett land som heter Benin men förr hette Dahomey. Där finns flickor som behöver hjälp.

Deras föräldrar är ofta mycket fattiga och måste sälja sina halvvuxna flickor till vuxna män som utnyttjar dem som sexslavar. Flickorna får aids och föder ungar som har aids...

det är värre än att födas rödhårig och fräknig som jag var.

Fartyget går vidare mot Haiti där kvinnor fick barn med slavärarna och födde creoler. Många kom till New Orleans och där utvecklades Creoljazzen, ty Dahomey var jazzens hemvisst och där fanns de riktiga Amazonerna.

Luis Armstrong var en av de fattiga musikintresserade pojkarna som fångades av de svängiga tonerna. Han utvecklade en egen spelstil och förde jazzen till Europa.

Även till Dalgården, vår ungdomsgård kom Jazzen och vi stod utanför och lyssnade tills vi blev 14 år, då fick vi komma in. De stora killarna gick ut med sina instrument och vi drog in med den nya musiken som Tommy Steel och Elvis Presley representerade, men först följde vi Robban Broberg och en del engelska skiffleband.

Nu är rundan nästan genomlöpt, bara det att det inte är en cirkel, utan en spiral; förmodligen TheGoldenSpire som jag kallar DenHemligaGralen...ArlasKälla...

När MoffaFridolinsMellanMjölkSafari kommit till Trosa, kan vi hoppas att Gondolen ( Harry Martinssons) finns inne så att färden tillbaka till Fotografiska Museer kan påbörjas. Massor av bilder har naturligtvis lagrats på våra sekundärminnen och nu börjar den jobbiga delen av resan; att få Museets Styrelse att göra en utställning, annars får vi göra eget MjölkMuseum i den Gamla Kvarnen i Mölnbo som finns dokumenterad sedan 1200-talet.
 

Moffa kan tänka sig att hans hemsida < DigitaliaGalleri.jerrylinder.se >  får en filial just där i ett lugnt hörn någonstans där besökare kan sätta sig med en kopp kaffe och njuta av de bästa bilderna...

 "Tänk så man kan tänka då man tänker fritt...tänker KamrerGoldfinger med en suck...".

 

 

The Windy Songs From MilkTower...

Ateljé Living Room
Jerry Linder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539

Balladen om Hanna-Vanna i svartputten

Jag kom till min dotter och hennes dotter kom med utsträckta armar och ropade:
Moffa, Moffa, Moffa, och då trädde den litteräre Moffa fram och presenterade sig.

Snart nog blev jag varse att det fanns ytterligare minst en person som ville vara med; MrKamrerGoldfinger.

Den som tränger sig fram och tar ordet i fortsättningen är Fridolin som fått sitt namn efter Erik Axel Karlfelts Fridolin, vilken kan prata med bönder på bönders vis och med vise män på latin.

Fridolin berättar: - Jag ...

... var med från första början, men hade ingen anledning att upplåta min röst förrän vi hamnade i ett prikärt läge; det var när vår farkost rände rakt in i Korpberget invid Långsjön i Mölnbo.

Det blev en ordentlig smäll, kan du tänka, och hela fören och halva mittskäppet hamnade inne i gråberget, och bara akterkastellet sticker fram.

Det var då vi bestämde oss för att lägga planerna på en resa till Söderhavet på hyllan, och istället bilda företaget Moffa&Co, och kalla stugan för AkterKastellet.

Vår första uppgift var att skapa en arbetsplats, och då gjorde vi plats i midskepp inne i berget till en MultiMediaSmedia.

Från denna vår UPT (utgångspunkt i terrängen) ska vi forska i flodområdets historia... ja, vi det är Rumpnissarna: KaptenPersson, FiaKanKälv, FrökenPinYin och MaskisenDartanYang, samt MessiasMedMissilen.

Andra uppdraget är att utforska det lilla skogsögat som heter Svartputten, och ligger strax invid gränsen mellan Vårdinge och Hölebo socknar, en bit upp i skogen.

Om sanningen skall fram har vi redan varit där en svart natt i månens sken. Det kom till vår kännedom att den gamle torparen Ulrik i Dalen hade lämnat gamla gulnade dokument efter sig; och mycket riktigt, grannen kom en kväll och lämnade över dem till vår sekreterare, FrökenPinYin som kan hantera fickdatorn.

Jag glömde säga att boss för vår lilla styrka är naturligtvis Moffa himself, och att companit även har en revisor som vi kallar MrKamrerGoldfinger.

Som det nu är har Moffa hela företaget i sin hand, ty det är han som har idéerna.

Hur han fått all kunskap om allting?

Det torde vara så att han egentligen är en medelmåtta på det mesta, men att han just därför har prövat på en hel del i livet. Därför har han ett stort förråd att ösa ur, och eftersom han är en studerad karl, med stor nyfikenhet, har han varit med om en hel del.

Sedan tror jag att han har något som de flesta andra inte har; en stor portion intuition, vilket för det mesta leder honom mot målet; men inte alltid; och det är då Kamrern rycker in, och jag får lägga allt till rätta igen.

Häromdagen var vi ute på ett nytt äventyr på andra sidan sjön, vilken vi kallar MilkRiver. Dalen som sjön ligger i botten på kallar vi följaktligen MilkRiverValley. Det är där Mejerigårdarna ligger. Först och främst de tre som Hildemar basade över: Nådhammar, Hjortsberga och Fagernäs. Vandrar man från den förstnämnda gården norrut på västra sidan om sjön, passerar man först Hjortsberga och sedan Fagernäs, som ligger längst norrut inte lång från MölnboGamlaStation.

Vårt beting är nu att rekognocera en Sockenvandring som består av ett antal sepåarata slingor. Först har vi den som ligger på Nådhammars mark, och som går till Oxsundsviken, som det står på den gamla häradskartan från 1697. Där finns en torpgrund som är registrerad på en karta uppe på Torekällberget i Södertälje. Där finns också en konstgjord sjö som lär ha varit ett vattenmagasin för kossornas räkning på Nådhammar.

Mellan Nådhammar och Hjortsberga finns ett torn som når 150 m över havet. Det är fullt av elektronik och har förbindelse med Norrköping och Kaknästornet i huvudstaden. När det blåser, och det gör det nästan jämt där uppe, då viner det i masten högst upp, och är man lyhörd kan man urskilja sånger om människorna som bott i trakten; Anna i Oxviken och Hanna i Svartputten. de båda töserna är mystiskt förknippade med varandra; det sägs att de var bortbytingar, men det ska vi inte orda om här.

Eftersom flickorna, som så många andra, inte kunde få något arbete hemmavid på grund av rationaliseringar inom jordbruket, så måste de emigrera. Ja, inte så lång, nej, de hamnade i den lilla staden vid vattenleden in i Mälardalen, där man grävde en kanal genom åsen och fann lösningen på ett stort problem; hur man skulle lösa korsningen av kanal och järnväg.

Jag skulle kunna berätta mycket om det bygget, och flera byggen i anslutning till kanalen, men vi tar det en annan gång. Den här berättelsen vill förbereda dig på att det kommer ett spel i ÖkneboHäradsteater där UngeHerrUrban är konstnärlig ledare, och Moffa är den som har det yttersta ansvaret. Vi har kommit på ett arbetsnamn på det första av Vårdingespelen, vi har förslag på: Hanna-Vanna i Svartputten, blott och bart...

Högst där uppe på berget mellan Nådhammar och Hjortsberga står MilkCityRadioTower och väntar på ett certifikat som ger oss rätt att sprida ord och musik kring FloodArea63, den del av jordkoltet som Moffa&Co bevakar och lämnar kontinueliga förslag på investeringar som skall ge ungdomar i framtiden sysselsättning, så att de inte skall behöva lämna sitt hemland för sin närings skull...

MilkTower är detsamma som MultiMediaPower idag!

Moffas Ice Venture

Ateljé Living Room
JerryLinder

http://www.akterkastellet.jerrylinder.se/

Mobil: 46 0707 534 539 

En gammal dröm...

För 30 år sedan dök idén upp: Varför inte spänna på sig skriskorna igen, nu som jag bor i tätbebyggt samhälle med flera skridskobanor inom köravstånd.

Jag åkte några timmar på Långsjön (Milkriver) år 2002, från Lämbonäs till stugan i Ulriksdal,d.v.s. till AkterKastellet vid foten av Korpberget mitt emot Oxviken där Hanna-Vanna i Svartputten föddes och där vår Vatt-Anna bodde tills hon blev sviken av Johannis. Ja det blev hon inte, men hon trodde det, och lät sig tagas i mjölkrummet på Nådhammar.

Mera kan du läsa om Anna och Hanna på http://wahlingemarket.blogspot.com/ .

Jag åkte alltså skridskor från södra änden av sjön och vilade en liten stund innan jag kom på att jag måste hämta Kristina på jobbet, och då tog jag skidorna tillbaka och hann precis.

Nu har jag börjat uppfylla den gamla drömmen, som sagt var. Jag fick skridskorna slipade igår och idag på förmiddagen åkte jag till Månskensrinken i Rosenlund, där jag fordom såg stora matscher mellan Djurgården och Sportklubben.

På isen var också några halvstora grabbar från Pershagen och jag frågade dem om de kände till var den första rinken fanns i Södertälje. Det visste de inte, och det förstod jag från början, men det var ett bra sätt att få igång ett samtal.

- Den låg längst häråt på IP, sa jag, upp mot Jacob Borgmästares väg.

Jag frågade också om man kan åka på "Allmänhetens" på Scaniarinken, och det sa de att det går bra. Varannan dag med klubbor och varannan utan.

- Ni som bor i Pershagen åker väl också i Järna, frågade jag.

- Ja ibland gör vi det.

Där har jag några unga vänner som spelar hockey; det betyder att vi ibland kunde åka tillsammans.

Nu har jag sovit några timmar på eftermiddagen och när jag vaknar brukar jag alltid ha en eller flera idéer i huvudet som måste testas. Här är dagens resultat:

Moffas Ice Venture... vad betyder det?

Om jag åker några timmar på en och sedan några timmar på en annan bana, så kommer jag till slut att möta många människor; det gjorde jag idag. Då finns alltid något att prata om, och då kan jag dela ut mina visitkort (OBLAT). Det kan då hända att några vill bli mina vänner på
facebook, och så kan vi tipsa varandra om andra isbanor som vi åkt på.

Till slut kan det bli ganska många vänner och många olika banor....

Sjöarna i Flodområde 63 är just de bästa isbanor man kan önska sig, om det bara ville bli kallt så att isen lägger sig och blir stark.

Det har hänt många gånger under årens lopp att det kommit hela hjorder med skrinnare förbi AkterKastellet och när jag var ute till bergtorp sist mötte jag en person som sa att han var ledare för skrinnarna i Friluftsfrämjandet i Södertälje. Jag berättade om mina tankar om en ungdomsledarutbildning där föreningar av olika slag kunde anmäla lämpliga deltagare; problemet är, sa han, att ungdomen inte längre är intresserad.

Jovisst, det vet jag väl, men nu är det ingen vanlig kurs det handlar om, utan en flerdimentionell historia där multimedia ingår som en av de viktigaste ingredienserna.

Ja det blir nog bra, sa han, och såg tvivlande ut, och så skildes vi för denna gång. Och visst kan det bli en flopp, men... det är så mycket som händer nu i vårt samhälle, så varför skulle det inte kunna bli lockande att utnyttja resurser som vi har gott om, i kombination med ettor och nollor...

Ja ungefär så tänkte jag innan jag var riktigt vaken, och nu finns det återgivet här ovan; hej då!

MoffasBabyRace

Ateljé Jerry Linder
 www.akterkastellet.jerrylinder.se/

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se+ 46 0707 534 539 

Baby Race
 
MilkRiver ingår i ett konplex av uttryck som Fridolin använder för att beskriva sin närmaste omvärd, liksom Flodområde 63 (FloodArea63) som omspänner en del av Östra Sörmland i landet Sverige.

BabyRace i Moffas tappning betyder en stafett där det gäller att springa sin etapp med en barnvagn med en unge i (en docka). Båda föräldrarna ser till att vagnen kommer vidare mot målet.

Varje Socken ställer upp med sitt lag, och vinnande lag fortsätter att tävla i nästa heat med lag från annan region. Låt en eld löpa runt hela Östersjön förresten!

Den preliminära sträckan är AlongMilkRiverValley, från MölnboTorg (bakom ABBE`S) mot Järna...ta av vid vägen mot Hölö och förbi Hejsta och Grävsta in till HölöCentrum. Längs Centralvägen till Lida och sedan vänster till Österby och fram till Kyrkskolan där Hembygdsföreningen håller till. Där finns också ett tillhåll för KonstHantverk. Sedan fortsätter linjen mot Vagnhärad och in till Tullgarn. Från Tullgarn på liten väg som rundar Västerviken och går förbi Söräng och upp på GamlaRiksEttan igen tills vägen tar av mot Trosa. Vid Åda går en väg till StensundsFolkhögskola, där målet finns nere vid Dansbanan. Vid närmare eftertanke och en god nattsömn tror jag bestämt att vi tar och vänder på "kuttingen" och förlägger starten uppe på dansbanan, och kallar stafetten skämtsamt för:
Dansen den går, år för år, så länge Moffa består... we call it MoffasBabyRace!

Lite kuriosa: Det var härifrån jag paddlade kajak till Östertälje på fastande mage. När jag kom till Mörkö gick jag iland och jag var fruktansvärt hungrig, och därför tog jag ett äpple som ännu inte var moget från en vildapel. Det var inte bra. När jag kom till Getryggen gick jag upp och hälsade på bekanta och då sa frun: - Vill du ha en macka? Aldrig har en smörgås smakat så bra; på den kom jag sedan ända fram.

Idén att ta mig fram svältande hade jag fått på biblioteket uppe på slottet där Frisksportarna hade sitt näste. Det var Solvikingarna, en falang av frisksportare som gjorde en femdagarsmarsch på fastande mage; var väl därifrån idén kom. Men visst är det märkligt att det över huvud taget är möjligt.

Jag rekommenderar inte fastande mage vid MoffasBabyRace; lagom är bäst, men vagnen bör vara full då man kommer fram; med kalla stålar...


Sammanfattning: En unge i vagnen är kanske inte realistiskt; något annat symboliskt bör vi kunna hitta på, något som passar in i Balladen om Hanna-Vanna i Svartputten. Kanske något som Johannis har glömt då han rymde hemmifrån för det han inte gick i kyrkan på söndagarna. Prosten skickade Länsman på honom och det var därför han smet till Tullgarn, varifrån han seglade till Karibien. Vid Stensund kan man signalera till båtarna som går på trad mot främmande land. Men vad är det vi transporterar i vagnen?


Kanske är det pengar till flickorna i Dahomey (Benin), de har det svårt. Blir sexslavar till män som köper dem av deras fattiga föräldrar. Ofta för de aids och föder barn som har aids...